2017 6 februari Mårten Lärka Alouette
“Mårten Lärka ventures into French folk, rock and pop with a wonderful album”
2017 23 januari Mårten Lärka Alouette
“…Loureediano….”
2016 14 september Mårten Lärka Alouette
“…Knappast var mans musik, men den här lärkan har väckt mitt intresse….”
LIRA, Timo Kangas
2016 31 juli Mårten Lärka Alouette
“…hearty folk rock with some real oddball moves, almost outsider like…”
2016 21 juni Mårten Lärka Alouette
“…Un Lou Reed qui chante en franais avec l’accent suédois…”
2016 24 maj Mårten Lärka Alouette
“…De naar onze mening leukste tracks op deze plaat zijn ‘Idiot, Idiot’, ‘C’est Ma Vie A Moi’ en het rockende ‘Robot’…”
2016 4 maj Mårten Lärka Alouette
“..De teksten zijn soms wat kinderlijk of grappig, maar langs de andere kant ook met een opmerkzame visie op de hedendaagse wereld. Maar juist dat maakt er een intrigerend album van…”
2016 2 maj Mårten Lärka Alouette
“..bidrar till att charmfaktorn flera gånger slår i taket och ger högsta poäng. Egensinnigt är bara förnamnet….”
SIMBA, Claes Olson
2016 16 april Mårten Lärka Alouette
“..mjukt kakafoniskt i fin harmoni för allehanda rockers…”
2016 16 april Mårten Lärka Alouette
“…a rambling, heartfelt collection of songs that ebb, flow and stumble together…”
2016 15 mars Mårten Lärka Alouette
“…så här franskt brukar inte svenska artister riktigt låta… …Här finns snygga melodier och fina magiska moment av instrument som verkligen kompletterar allting… …Mårten Lärka har slagit till ordentligt och öser på med ovanlig svensk musik…”
2016 7 mars Mårten Lärka: Da Suécia, avec amour
“…de sons crus e revivalistas que nâo perdem em frescura e novidade…”
2016 3 mars Robot
“…This song is just so goofy… …it just becomes more and more fun to listen to… …The rest of the Swedish-based artist’s songs are similarly weird (and also in French)…”
2016 20 februari Mårten Lärka Alouette
“…It is damn cool sound on the record… ….I think this is one of the more interesting and unusual albums I’ve heard in a long time. Check out if you get the chance…”
2016 20 januari Belle Quatrelle
“…Lärka has struck again with a wonderful new track, and something of a tribute to what he calls “the best car in the world“…”
2015 21 oktober Robot
“…’Robot’ is the second in a series of fantastic new tracks from Lärka, and it promises big things…”
2015 9 oktober Robot
“…Med maskulint sensuell basker-röst utkommer franskfraserna svängigt när han kör sin indie-blues till taktfast trumkomp och skönsvajig gitarr…”
2015 26 september Robot
“..lil bit of upbeat folk-ish stuff from Sweden. Not usually where you hear folk stuff like this coming from but I guess that makes it even cooler…”
2015 14 september Robot
“…Mårten Lärka skapar en indierock som i det närmaste kan klassas som blues, det är intensivt, det är svängigt och det är rent ös i cirka 2.49…”
2015 14 september Robot
“…en energiskt bluesig historia som heter “Robot”. Hur skön som helst, och jag börjar känna mig som en robot när jag sveps med i rytmen…”
2015 7 april Je suis un rocker
“…It sounds folk rock and the sixties, Dylan’s mid-sixties production comes to to mind, and it all gets a wonderful, distinct colour from the french lyrics…”
2015 11 april Je suis un rocker
“…Det här är bra. Lite skitigare. Inte sönderproducerat utan levande. Ja jag har sagt det förut. Mårtens röst är förbannat bra…. ….Kommer att rulla här i huset definitivt. Seså lyssna. Ge den en chans. Du ångrar dig inte!…”
2014 19 december Jadåså album
“…Som vanligt bra texter på svenska…”
2012 5 oktober Charmig blandning
“…Ljudet från den lilla gitarren dras i krullsladd till en röd stärkare. Ett tyskt hemmabygge som skramlar och distar. Med en röst som glider lite på höga toner blir det en charmig blandning och ljudmedveten indiepop…”
2012 4 oktober Samma skruvade beatpoesi
“…Före Anders F och hans suveräna band spelade Nordanstigs bästa musikaliska hemlighet Mårten Lärka. Jag recenserade hans senaste album 2008 och då jämförde jag honom med just Anders F. Musikaliskt låter de inte lika, Mårten är mycket mer pop men textmässigt är det samma skruvade beatpoesi. Mårten var, trots att han bara spelade helt nya låtar, mycket interaktiv med publiken och fick igång allsång otroligt nog. Mårten Lärka är en artist man blir glad av att höra men det betyder inte att han spelar någon ytlig larvig jippomusik utan bara gör det han gör kärleksfullt och bra….”
2009 14 december Förtjänar att belysas igen
“Vem har sagt att julskivor måste byggas upp kring gamla nötta klassiker till låtar? Inte Mårten Lärka i alla fall. När han för några år sedan bjussade på den här julsingeln (som hamnade lite i skymundan och förtjänar att belysas igen) var det med en egenskriven liten julserenad till titelspår. Det är kort och gott Trasiga pepparkakshjärtan som är behållningen med den här epn. Det är en snabb liten poplåt med jultema och kopplingar till en subtil del av countryscenen. En riktigt kul bekantskap som förtjänar att snurra ett eller annat varv när det närmar sig jul. De övriga två spåren, Julhälsning till Ninni respektive covern En vintervisa förkunnar inte julens glädjefyllda budskap på samma självklara sätt. Här handlar det snarare om melankoliska nertempobitar som snarare passar för dem som sitter ensamma med sin Findus-jultallrik än den glättiga bild som målas upp av julen i teverutan. Det har så klart sin charm det också, men visst föredrar vi väl hellre den sminkade sanningen när vi ska fira under granen? Dessutom är Mårten Lärka en bättre sångare när det går snabbt och är lite glättigt än när han vänder sig inåt och låtsas att han är någon form av Lars Demian-snubbe. Just därför är det titelspåret som är behållningen här.”
JOYZINE, Mikael Mjörnberg
2009 22 april Lite väl varierande
“Lärkan från Hälsingland bjuder än en gång på varierad musik med kritiska och fantasifulla texter. För dig som är en trogen morgontv-tittare, kan det hända att du redan har stött på herr Mårten Lärka då han framträdde i Nyhetsmorgon. Detta var visserligen år 2005 då debutalbumet ”Innan natten har gjort kväll” släpptes. Nu har han (år 2008) åter släppt en skiva som väcker funderingar och leker med orden. För mig är Mårten Lärka en ny bekantskap och när skivan rullar igång låter det som en svag blandning av många olika artistinfluenser. Ett visst sound från Bo Kaspers orkester och Olle Ljungström kan skönjas mellan melodier och texter. Val av musikinstrument är däremot varierande. Tramporgel, triangel, vissel, saxofon och andra intressanta instrument pryder skivans sound och ger den en egen prägel. Texterna andas kritik och raka funderingar på vad vi människor gör och hur vi tänker. Lärka delar med sig av viktiga och tänkvärda funderingar på livet, även om musikstilen ibland är lite väl varierande.”
IKON, Rebecka Wejde
2009 14 mars Lyckas säkert charma lyssnare
“På Mårten Lärkas hemsida står det att han ”Sysslar med uttryck och inte musik”. Hur gärna jag än skulle vilja säga att han bara är ännu en Lasse Lind eller Lars Winnerbäck så stämmer nog Mårtens egen beskrivning bättre. För redan halvvägs in i ”Livstidsvicket” har han klätt upp låtarna i såväl bossatempo som proggstämning. Titellåten är nog enda radiovänliga spåret på skivan, men det gör absolut ingenting. Det som snarare stör lite är att skivan kastar sig fram och tillbaka, som när han stönar som Thåström i ”Gör-det-själv-med-handen-blues” och sedan fortsätter med ett klubbigt beat i bakgrunden på ”Fri luft”. ”Livstidsvicket” bjuder på välsnickrade låtar, men känns som en svårsåld produkt även för det breda sinnet. Men även om jag inte förstår hans musikaliska bångstyrighet, lyckas han säkert charma lyssnare med sin Stefan Sundströmska stil.”
2009 5 februari Borde helt klart kolla in…
“Sångare som sjunger på svenska har vi ju en del. Lundell, Winnerbäck osv och här kommer nu Mårten Lärka. Har tydligen varit med på någon barnskiva innan och gjort en fullängdare. Mårten har säkert lyssnat på Sundström, Demian och alla dem också men han har hittat en ganska egen stil i allt detta. John Holm är nog den jag tänker mest på egentligen….men det kanske inte hjälper att säga hans namn eftersom inte många känner till honom. Jag gillar Mårtens underfundiga texter och han kanske inte kommer att spelas varje dag på radion för han är ingen Winnerbäck men ni som gillar svensksjungen pop borde helt klart kolla in…”
SKRUTT, Peter Thorson
2009 Nummer 51 En ljudspjuver kanske man kan säga
“Mårten Lärka, produktiv musiker och sångförfattare från Jättendal i Hälsingland gav för en tid sedan ut albumet ‘Livstidsvicket’. Jag har hållt ett öga på Mårtens produktioner genom åren och haft nöjet att se honom utvecklas till något jag kanske minst av allt anade. Från klurig pop i Robyn Hitchcock-land – med Ulf Stureson som producent – via barnmusik och ramsor till ren vispop. Jämförelser har gjorts med allt mellan Bellman och Hellman. Och nu har han snurrat på Svensktoppen! Bara det!
Nyfikenheten och experimentlustan löper som en röd tråd genom hans album. Vibbarna av hans tidiga år finns bl. a i sången ‘Utgång=hemgång’ och inslagen av tramporgel och golvstamp kontra electro i flera spår är verkligen underhållande. Mårten har den där glimten i ögat. En ljudspjuver kanske man kan säga.”
ETTNOLLETT, Nicke Boström
2008 12 november Intressant utan att vara intagande
“Jag är egentligen osäker på om det behövs en ny Anders F Rönnblom så länge den gamla finns kvar. Men här är han i alla fall. Han heter Mårten Lärka och hans andra skiva, inspelad i Sundsvall, heter ‘Livstidsvicket’ och är en pratig, spretig och rätt egensinnig samling sånger. Den är intressant utan att vara intagande. Det är musik med ett inbyggt motstånd. Lärkas texter är abstrakta samtidsbeskrivningar, musiken är okonstlad och drar ibland åt blues. Här finns en begåvning som kan ta vägen vart som helst, det finns en mängd lösa trådar på skivan. De leder åt rätt olika håll. Paraden av egna, ibland underliga, sånger slutar med en svensk cover på Andy McCoys ‘The best is yet to come’. Han behöver nog en producent.”
“(Bästa spår: ‘Utgång=hemgång’)”
2008 12 november Lärka gör pop med glimten i ögat
“Mårten Lärka kommer från Jättendal, inte långt ifrån Njurunda. Bara det en merit värd att notera. Med glimten i ögat gör han svensk pop, som låter som en blandning av visa och något helt nytt. Mycket ord som rör om i lyssnarens hjärnkontor och musik som både är uppstudsig och eftertänksam. Det märks dessutom att mannen har gjort barnmusik. Inte minst i orkestreringen och i berättandet. Själv nämner han tramporgel och golvstamp som ingredienser på den här färska plattan, som är Lärkas andra i eget namn. Dessutom har han gjort både julsingel och – som sagt – barnmusik där inte minst mannen i fråga varit delaktig i en Grammis. På en skiva full med fyndig svensk pop, som tycks göras med en hel del humor i bagaget, är titelspåret otvivelaktigt det bästa. Bra är dessutom jämnheten och det faktum att mycket här görs med charm.”
2008 24 oktober Behagligt historieberättande i tio spår
“2007 var Mårten Lärka inblandad i det Grammisbelönade barnalbumet ‘Älskade ramsor, sagor och sånger från Barnkammarboken vol 4’. Men nu är det dags för det andra albumet – uppföljaren till 2005-års ‘Innan natten har gjort kväll’. Tillsammans med framför allt LarsOve Hedqvist, Micke Öhlén och Jon-Erik Jonasson har Mårten Lärka hittat en bra musikalisk inramning till de nutidsunderfundiga texterna, där det alltid är lika nära till både humor och allvar. Det är stillsamt och jordnära med någon accentuerande saxofon här och någon slidegitarr där. Som utmärkande drag är ‘Livstidsvicket’ ett behagligt historieberättande i tio spår.”
2008 26 september Lyssna på denna lysande låt..
“Det hade varit enkelt för mig att kalla Mårten Lärka för en svensk Bob Dylan. Inte så mycket för musikens skull, utan för den där gestaltningen av samhällsföreteelser, med spets och humor som går igenom texterna. Och musikaliskt sett så handlar inte jämförelsen om en ensam man med gitarr (Dylan hängde för övrigt på sig en elgitarr 1965, vilket många har missat), utan också i låtar som ‘Hemgång utgång’ där han känns som en 70-tals-blues-Dylan som smyger fram. Dock är det ju för väl inte så enkelt på något sätt. Mårten visar sig ha större variationer än så, alltifrån en trubadur-känsla till ja, vad som kanske kan kallas för svensk vispop i tex ‘Livstidsvicket’ till någon form av 80-tals-Kent i ‘Fri Luft’ (lyssna på denna lysande låt på hans Myspace-sida) till blues, rock och annat. Och det är rätt skönt på något sätt att inte kunna klassificera i genrer en sån här artist, men ändå kunna känna en helhet i Mårtens sång och hans angelägenhet att han har något att säga. Mårten Lärka kommer ut med ett nytt album den 14 oktober.”
2006 23 oktober Träffsäkra observationer
“Den som uppskattar känslor och sparsamma arrangemang skulle ha trivts på Pipeline i lördags. Mårten Lärka inleder som kvällens support och med elgitarr och munspel framför han sina svenska rockvisor. Den ensamma elgitarren är effektfull och texterna består av träffsäkra observationer. ‘Utgång = hemgång’ är fylld av tragikomiska sanningar och blir en personlig favorit.”
DAGBLADET, Ida Strid
2005 29 december Mer uppriktig än konstlad
“Mårten Lärkas debutalbum växer med tiden. Han är en klart skönare snubbe än vad han från början gav sken av. Avspända vardagsvisor är alltid välkomna hos mig. I och för sig är Mårten lite väl bonnig emellanåt, med allt vad det innebär av klassiska perspektiv. Men, han kan också vara tillräckligt underfundig för att vara underhållande. Han är egentligen mera blues och rytm än visa, och det är rätt trevligt och eget. Han är också mer uppriktig än konstlad. Detta känns betydligt mer modernt än den onödigt svävande poesi som ofta tråkar sönder denna genre. Bäst på denna debutplatta är nog ‘Ann’, en Tom Waits-inspirerad kärlekshistoria, och låten ‘d.v.s’. Dessvärre finns som redan nämnts ett antal lite väl banala nummer också, och här går ‘Pinka i kors’ i spetsen. Mårten Lärkas debutalbum är lite för ojämnt för de högre betygen. Förhoppningsvis kan han skala bort de värsta tramsigheterna framöver och jag håller honom tills dess som ett framtidslöfte.”
METICA, Johan Björklund
2005 Groove 8 Vågar gå utanför mallen
“Det är skönt när det dyker upp unga män med gitarr som inte låter som stereotypen av unga män med gitarr. När det finns någon form av distans till hela genren, eller i alla fall när det låter så. När texter vågar överraska, vågar gå utanför mallen. Och när allt kombineras, och det blir en symbios av originalitet snarare än en fusion av goda intentioner. Det är sällan det egentligen händer, men Mårten Lärka lyckas. Här finns någon slags lantlig egensinnighet nästan maskerad till vanlighet, men inte utan att avslöja sig. En kärvhet som uppvägs av smidighet, en till nästan ironins varande gräns av självbiografisk prägel. Nästan så det ibland är uppe och doftar på Martin Bärjeds kufiskt briljanta I Andanom. Och det känns också tryggt att någon kan sätta Jättendal på dagens musikkarta. Så att det blir något mer än bara en ortnamnsskylt längs den norrländska E4:an.”
GROOVE, Magnus Sjöberg
2005 15 oktober Har tillräckligt mycket egensinne
“Singer/songwriters är till övervägande del unga, grubblande, allvarliga och självupptagna män med skäggstubb och gitarr. Hälsingen Mårten Lärka, som bott i Sundsvall (där delar av debuten är inspelad) är nån slags singer/songwriter och uppfyller därmed några av kriterierna ovan, men tillför något som alldeles för många i genren saknar: humor. Ingen seriös singer/sonwriter skulle våga ställa sig upp på ett singer/songwriter-konvent och sjunga en låt med titeln ‘Pinka i kors’ utan att riskera bli utslängd – men här finns just en sån låt. Mårten Lärka kan också vara jordnära poetisk och underfundig, som den här fyndiga raden i ‘Is i magen’: ”har du bara is i magen/kan du smälta in”. Debuten är ojämn och lite spretig – som om han inte riktigt vet vilken musikalisk väg han ska trampa vidare på – men han har tillräckligt mycket egensinne för att sticka ut. Hittar han rätt väg kan nästa album ta honom betydligt längre än till morgonnyheterna i TV4.”
DAGBLADET, Björn Brånfelt
2005 5 oktober Mårten Lärka sjunger om sig själv
“Som en släkting till både Kjell Höglund, Bruce Springsteen och Thomas von Brömssen är ett sätt att beskriva denna debuterande norrlänning från Jämtland. Det handlar om opretentiösa ostylade vardagsvisor om att pinka i kors och viljan att vara sig själv till ett så sparsamt komp som möjligt förutom Mårtens egna akustiska gitarr. Småmysigt och trevligt som säkert fungerar ännu bättre i livs levande sammanhang. Hade han bara fått till en refräng som satte sig i skallen hade han säkert kunnat få en liten pophit också typ Jacob Hellman.”
MUSIKLANDET, Bert Gren
2005 29 september Mårten Lärka har stor röst och vilja
“Att ställa sig ensam på scenen måste vara bland det otäckaste man kan göra. Jag blir imponerad när jag ser någon kränga på sig gitarren och sjunga ur hjärtat. Som Mårten Lärka gör när han står på scenen bredvid en tänd kandelaber på Pipelines onsdagskafé. I fenomenala ‘Pinka i kors’ kliver Mårten Lärka rakt in i mitt hjärta. Rösten är stor och viljan likaså, så stor att han står på tå för att nå upp till micken som sitter några centimeter för högt upp. Det gör att han inte känns så avslappnad som man kunde önska, och som hade passat den höstiga vispopen så mycket bättre. Det blir hackigt och ryckigt, lite som en Demian som inte har hunnit växa i scenkläderna än. Kanske är det därför de lugna låtarna glider förbi utan att göra något större väsen av sig. Eftersom både texter och röst har potential känns det lite besviket att det inte blir något mer av dem. Bäst är självbiografiska ‘Mårten Lärka’ som det ligger verklig känsla i och känns som en mix mellan Johnossi och en Sundström på ganska bra humör. För övriga låtar krävs en bättre ljudmässig uppbackning eller större säkerhet om de ska kännas lika självklara.”
SUNDSVALLS TIDNING, Lisa Olaisson
2005 14 september Må illa eller imponeras?
“Vänta nu, det här låter som… Rätt mycket influenser av… Näe, det funkar inte riktigt att rama in Mårten Lärka på det viset. För det här låter inte som något annat, riktigt. Ett trubadurande av en man med personlig röst och med personliga texter i elva egna sånger som jag inte vet om jag tycker riktigt illa om eller som jag blir imponerad av. Ska det ändå jämföras kanske man kan tänka sig att säga att Mårten Lärka är ett slags manlig Lisa Ekdahl. Fast ännu mer… egen.”
ESKILSTUNA KURIREN, Anne-Lie Andersson
2005 16 juli Gitarrburna män på Ingalundas viskväll
“Först ut var Mårten Lärka, en underfundig kille från Jättendal med kluriga texter, kanske självupplevda, kanske sanna eller renutav påhittade men serverade med glimten i ögat. Med gitarr och munspel framförde han ett knippe visor med spännande ordlekar och innehåll. Tillexempel låten ‘Is i magen’ med textraden ‘har du bara is i magen, då kan du smälta in.'”
HUDIKSVALLS TIDNING, Mats Norin
2004 6 mars Mårten Lärkas egensinniga blandning
“‘Har du bara is i magen så kommer du smälta in’. En fantastisk rad framförd av en ensam Mårten Lärka med gitarr. I en annan låt sjunger han om att pinka i kors och de samtal som brukar föras i sådana situationer. Jag blir smått nostalgisk och ger utan tvivel Mårten en eloge för texterna.
Mårtens första låt, ‘Hej Vampyr’ klingar av Cornelis Vreeswijk, eller så kan vi gå längre bak i tiden och höra en aning av Bellmans tradition.
Låten därpå är dock modernare, låter pop, och har något av Jakob Hellman i sig. Dessa referenser är vad jag hör först, och ni förstår att det handlar om en singer/songwriter med vistradition.
Mer allmänt är det lekfulla i Mårten Lärkas musik. Det finns liksom ett behagligt lunkande i låtarna. Tänker flera gånger att låtarna skulle göra sig som vinjetter i barnprogram. Och det är alltså ett positivt betyg – hur ofta är barnprogramsmusik tråkig?
Jag imponeras också av Mårtens gitarrspel. I vissa låtar plockar han fram raska komp som både låter klassiskt och funkigt på samma gång.
I dessa dagar när alla låter sig imponeras av hur band blandar och ger, smälter samman omöjliga genrer och skapar något nytt, måste man säga att Mårtens blandning, med så små medel dessutom, är klart intressant.”
ARBETARBLADET, Fredrik Bergström
2003 26 april Publiken gick och missade det bästa
“Efter de två första debutanterna lämnade många i publiken lokalen. Synd för dem eftersom Mårten Lärka var något väldigt hör- och sevärt. Karl Bernmar satt på en stol och körade och spelade akustisk bas bredvid gitarr- och munspelande Mårten Lärka. Lärka sjöng, förstås, egna låtar och en John Holm-låt helt omgjord. Mörk röst, halva ackord, stillsam och texterna små vardagsberättelser.
Att detta var Lärkas första framträdande förvånar. Spelet var förvånansvärt tajt. Mycket fina slingor på de olika instrumenten och flera av låtarna fastnade direkt och säkerligen blir det många framträdanden för de två samspelta herrarna framöver.”
GEFFLE DAGBLAD, Anton Söderhäll
|
